Ja du..
Mats har varit kass i magen i nästan två veckor, vilket resulterat i otroligt lite träning eftersom han inte behållit så mycket mat över huvudtaget. Vilket är otroligt dumt medtanke på att vi går en Tävlingslydnadskurs så är detta väldigt dumt eftersom vi inte utvecklas de minsta. Känns mycket tråkigt…
Men eftersom han varit pigg i övrigt har veterinärerna bara ordinerat dietmat.
MEN IGÅR släppte det! Efter att han mått ännu sämre i magen och jag ringt veterinärerna igen och bokat en tid, så börjar mats spy, och gissa vad som kommer ut, om inte en strumpa? En otroligt äcklig strumpa med halvsmält hundgodis.
Undra på att hans mage varit askass..! PHU!
Som jag säkert nämnt tidigare så är strumpor det bästa han vet, och nosar reda på dem på mils avstånd känns det ibland som.
Sen igår eftermiddag så har han mått relativt bra i magen, så nu behöver den väl bara hitta sin balans igen, sen är vi back on track!
Mats är knäpp, den saken är klar.

Trots hans mage och vår brist på träning så har vi haft väldigt kul, vi har sprungit runt i lägenheten och lekt kurragömma och kull. Kurragömma är mats favoritlek nr 1. Och min med, jag skrattar mig till tårar, och mats vifftar nästan svansen av sig. Det dumma är bara att lägenheten har ett otrolig begränsat antal gömmställen, men mats blir lika lycklig att hitta mig även om jag gömmer mig bakom soffan för femte gången i rad, så jag får väl uppskatta det.
Jag och Anders letar ständigt efter större lägenheter, med bättre läge än vi bor nu. Men det går relativt segt eftersom vi just nu prioriterar att köpa en ny bil, än en ny lägenhet, vilket innebär att vi vill ha en hyresrätt. Och det är inte det lättaste i centrala göteborg.

I söndags var tanken att vi skulle börja i Mölndals Hundsällskap, där man varje söndag tar en skogspromenad med sina hundar, samt lekstund. Men eftersom mats mådde askasst då, för att sedan hulka upp en strumpa, så avstod vi. Men ser otroligt mycket fram emot nästa söndag.
Jag saknar att inte ha någon i min närhet som vare sig har hund, eller har något som helst intresse för hundar. Många av mina vänner är till och med rädda för hundar, så det är väldigt tråkigt….

I torsdags fyllde mats sex månader, vilket vi firade med massor av kurragömma och kull(mats är ganska dålig på kull, eftersom när jag jagar honom, så springer han alltid upp i soffan och väntar på att jag ska ta honom, men lika kul ändå.)

I lördags var det kanonväder så hela famljen i form av mig anders och mats, begav oss ut i en av mina favoritskogar där vi sprang runt, och eftersom mats äntligen börjat intressera sig för pinnar, så kastade vi sådana åt honom. Där vi var är det så fantastisk miljö, med otroliga slänter, nedfallna träd och stora stenblock. Vilket gjorde det till ett perfekt ställe för kurragömma och allmänt hopp och spring. Han har börjat bli duktig på att klättra upp på stora stenar och ta sig över höga hinder utan en tanke.
Det resulterade i ett helt galet stunt hopp som han utförde till min och anders förskräckelse. Anders sprang runt bland en gammal ruin av en ladugård med mats, och när de var uppe på en ansats och sprang runt fick mats för sig att kasta sig ut för den, vilket var på en höjd på…nästan två meter, i full fart, och rullade runt, men utan några tecken på att ha ont eller ens lite nedstämd av det rejäla fallet. Han är tokig. Verkligen.

Nästa vecka, den 23;e åker vi upp till min familj i dalarna en snabbis, åker hem igen på söndagen den 27e. Tror det kan bli kul, även om det kommer bli en otrolig hysteri hos syskonbarnen som det alltid blir runt julafton. Får se till att ta långa promenader för både min mats och anders skull. Ingen av oss är van vid sån kalabalik riktigt. Jag hoppas verkligen att det kommer finnas snö så mats äntligen kan få introduceras för det. snöbollar, snöhögar…IS.
Vi får väl se.

Jag har föresten börjat jobba, som butikskontrollant, på ca 50%, vilket passar hundägandet bra. jobbar mellan 3 och 6 timmar när jag jobbar, och om jag jobbar sex timmar så ser anders till att komma hem och ta mats på en långpromenad.
Så det jobb jag har nu känns som det optimala jobbet just nu med tanke på vår situation, så jag är glad över det.

Phu.
Ligger deckad i soffan i detta nu. Med Mats liggandes skavföttes. Otroligt mysigt.
Jag är världens tråkigaste matte just nu känner jag. Våra promenader är minimala eftersom att ens gå ut i hallen är en stor ansträngning för mig nu.
Men Mats verkar acceptera det.

På tisdag ska vi börja en kurs i tävlingslydnad. Är lite orolig att vi tagit oss lite vatten över huvudet, men det blir nog bra. Instruktören och jag hade ett samtal kring det och hon sa att Mats skulle nog klara sig.

Vår träning senaste veckan har varit lika med noll nästan. Jag har varit på väktarutbildning hela veckan. Och sen fredagen har jag legat stormförkyld. Tycker synd om honom…

Phu… Måste sova lite till nu…

Mats väger TJUGO KILO för tusan. jag hade höftat på kanske 16-17.
Har slutat bära honom nu i princip. De få gånger vi åker bil hoppar han glatt in i buren själv, som tur är. Han gillar att hoppa. Vi brukar hoppa upp på bänkar och murar på våra promenader, för att vi båda ska uppskatta dem mer. Han är duktig.
Och idag har jag lyckas samla in TVÅ tänder, som pluppade ut när vi hade lite dragkamp, såg väldigt roligt ut.

Något annat som såg riktigt kul ut var igår när vi gick en promenad i kvarteret. Hade med en tennisboll åt honom som vi kastade lite, och som han sedan fick bära på resterande promenad.
På vägen låg det ett oätet äpple som han bara blev TVUNGEN att också ha i munnen, samtidigt! Han kämpade och kämade med att få tennisbollen längre in, eller på annat vis i munnen, så han skulle kunna få plats med äpplet som var minst lika stort! Till slut fick jag kasta mig på knä och fiska upp tennisbollen längst in i käften på honom, och han fick ta äpplet i munnen.
Det verkar vara något visst med äpplen, han tuggar inte på dem, utan bara har dem varsamt i munnen.
Vid ett av äldreboendena som vi ronderade hittade han en gång ett fallet äpple, som han hade kvar på backen där i fem dagar innan det var försvunnet till hans förtvivlan. Han älskade den ronden.

Det var allt för ikväll, nu dags att sova.

Då har man gått och blivit arbetslös då, på grund av en konflikt med min chef som inte vill betala en utbildning till mig. Då får det vara.
Så här sitter jag nu och borde träna med mats, men just nu är jag lite trött och irriterad på allt. Det är väl det mest positiva med detta, att jag får all tid i världen med mats.. men ja. svårt att hitta engagemang till så mycket just nu, men det blir nog bra snart.

Mats är så fin, trots att hans stora fetish är kobajs och strumpor. Phu. Strumpor, okej. Men kobajs?
Vi var ute på en lång skogspromenad där jag pressade honom jättemycket att klara av olika hinder, och han klarade varenda ett, trots otrolig frustration och näst intill illskrik av kom och hjälp mig, men jag var kall. Så han har klättrat upp för en stenvägg som var nästan lika hög som mig, och fått krypa genom en stenmur som saknade några stenare i mitten, klättrat upp för branta hala trätrappor. Men ja.. sen var det kobajset. Vi blev tvugna att gå genom en öde hage, och vad finns i en hage? bajs bajs bajs.
Mats trodde nog han var i himlen. Om jag hade kunnat hade jag burit honom, men fan va han är tung nu, säkert 16 kg. för två veckor sen vägde han 14, så han ökar nog markant.

Igår lyckades jag till min otroliga lycka få tag på en av mats tappade huggtänder! Han låg och tuggade på sin leksakshund och så hörde man något falla till golvet. jag KASTADE mig fram för att se, så jag nästan skrämde mats, och där låg den! En blodig tand!
Har lagt den i ett shotglas som jag beundrar från nostalgihyllan ovanför TVn.

Jag älskar mina och mats mysstunder som infaller lite då och då under dagarna!
Så fort jag sätter mig på golvet så vet jag att han kommer och vill gosa i all evighet. skön känsla.
Det är så roligt att han har sån energi och flyger fram, men så fort man sätter sig så kryper han upp med hela sin kropp i ens knä och bara njuter. ibland tar han med en av sina favoritleksaker, en liten tiger, som han ger mig, så ska jag hålla medan han biter på den.
Han är så fin. Älskar honom.

I helgen var jag, anders och mats i Dalarna hos min familj.
Innan vi åkte var jag otroligt nervös över hur det skulle gå med mats egentligen.

Eftersom vi skulle sova hos min syster så skulle mats utsättas för både en liten tjej på ett och ett halvt år, och en pojke på sex år. Hmmmm… jag var otroligt rädd.

MEN
När vi väl var i där, så var det i princip ingen som helst fara..!
Barnen är vana vid hundar som inte är så roliga att gosa med, så de var inte allt för på, även om de självklart ville klappa och kasta leksaker till honom.
Mats var hur duktig som helst, och lyssnade på mig hela tiden. Så om det gick överstyr, eller att han var på väg någonstans som inte var lämpligt, så kom han när jag bad honom.
Det som var ännu bättre var att han fann sig i att gå ner till sovrummet och lägga sig på sin säng och vila eller tugga på sina leksaker(eller min svågers strumpor som han otroligt nog hittade överallt). Så direkt det blev för stökigt så följde mats utan minsta problem med ner till sin säng. Där gjorde han inte ett knyst ifrån sig. Så otroligt underbart.

Vi passade på att vara mycket i skogen där han fick utforska stora områden,(dock aldrig mer än 10-20 meter bort) och direkt man ropade så kom han som ett skott. Så otroligt tacksam att vara i skogen med.
Jag och anders passade på att plocka med oss lite trattkantareller, under tiden mats hade fullt upp att hålla koll på oss och sin boll.

Förutom två små barn i hemmet, så fanns även min gamla gamla lilla skrutthund som väger två kilo. Rambo. Jag var HELT inställd på att han skulle vara jättejobbig och grinig mot mats, men knappast. Visst han var liten och rädd, men otroligt nyfiken och verkade väldigt glad över att en yngling kommit till huset. Mats och Rambo busade lite då och då, men eftersom rambo var så liten och rädd, så blev det inte så mycket mer än spring och rambo gömde sig under en soffa eller något i den stilen.

Så jag är otroligt stolt över mats på den resan, han var inte till det minsta besvär, utan bara en guldkant i tillvaron.

Goddag goddag,

i går var det valpkursavslutning, med TÄVLIG som slutgrej.

Momenten:

Sitt

Hälsa fint

Ligg

Slalom

Inkallning/start

Cirkuskonst(Runt mig)

Jag var så otroligt nervös över denna opretentiösa tävling, med en 1:a, resten tvåor. Var nästan nära på att ringa och säga att vi inte kunde komma.

Har aldrig någonsin tävlat med en hund, så detta var ju en bra start Hur ska det då gå när jag ska tävla på RIKTIGT? Ja du, blir nervös bara av tanken…

SÅ, hur GICK det för oss då tro? Jo vi fick:

Sitt 5/5

Hälsa fint 5/5

Ligg 5/5

Slalom 4/5

Inkallning/start 5/5

Cirkuskonst(Runt mig) 5/5

————-

SUMMA 29/30

Hallåååå? Är vi duktiga eller vad??

Men ja.. vi vann dock inte. Men äsch. är jättestolt över vår prestation faktiskt.

Har enorm prestationsångest med mats, som är omöjlig att försöka komma ifatt med, för jag har inte den tiden att träna honom till elit hund innan fem månader.

Jag är hopplös på att sätta ribban för högt och sedan deppa ihop totalt när jag inser att jag aldrig kommer klara det. Hur puckad får man vara egentligen?

Hur som.

Håller på att kolla efter nya kurser att gå, men de som är intressanta är såklart fullbokade redan… vet inte, vet inte.. Blir nog bra. Lovar att återkomma när jag hittat något

Vi håller på med koppelträning de senaste dagarna, vilket börjar gå in för honom, tills han ser en fågel. Duvor/sparvar är ett gissel. eller nötkrämsförpackningar eller som för stunden en strumpa som ligger på parkeringen.

Strumpor är alltid ett problem, vare sig de är inne eller ute. Om han kan NÅ en strumpa så kan man vara säker på att han tar den, var den än må vara. Förstår inte hur det kan vara en sådan delikatess?

NU ska vi ut och busa lite.

Hej och hå.

Oj oj.

Var väldigt länge sen nu.

Jobbat mer än vad jag klarar av, vilket har påverkat alla i familjen. Men NU har jag tagit ett snack med chefen och ska gå ner i lite färre pass faktiskt. känns otroligt skönt!

Just nu ligger mats och gosar med sin stora retrivermjukishund.

Har precis övat på att han ska lägga leksaker jag kastar åt honom i handen. Det går framåt, för det mesta lägger han dem ca en meter ifrån mig för att sedan putta dem fram till mig

I och med att jag har jobbat skiten ur mig måste jag erkänna att träning med mats har varit felprioriterat och skett under dåliga förhållanden. Förlåt mats.

Vi håller på för fullt med koppelträning, vilket också går framåt, även om jag begär mycket mer innan jag är nöjd.

Igår blev jag så stolt över honom. När vi skulle åka spårvagn, så står vi redo där vagnens sista dörr ska komma, mats fint sittandes, jag i ett vackert stå. När dörrarna öppnas väntar vi tills alla gått av, sen flyger mats upp för den branta trappan(ibland klumpigt snubblandes). Denna gång var det en otroligt arg terrier som skällde för kung och fosterland när vi gjorde entré. Men mats, han tittade lite kort, för att sedan tillsammans med mig hitta den bästa platsen att sitta på. Detta gällde även när vi skulle av, vilket resulterade att mats satt fint och väntade på att vagnen skulle stanna och öppna dörrarna, medan en hysterisk terrier försökte få hans uppmärksamhet.

BRAAAA mats!

På måndag är sista valpkurstillfället.

Då blir det tävling och cirkuskonstuppvisning. Mats ska ”gå runt mig”. Vilket går relativt bra, lite mer engagemang skulle jag vilja eftersträva, men ja.

Nästa helg ska vi upp till min famlij i dalarna på dop av min systerdotter.

Är lite uppspelt över hur det kommer gå med mats och alls som finns där. en ett och en halvårig tjej, en sexåring, två små hundar á la 2-4 kilo. (mats väger 14kg)

Är nog nervös. Mats kan ju verkligen bli ett rejält YRVÄDER som blir helt okontrollerbar… hm…ska bli…mycket intressant….

Phu, va utmattad jag är.

Två bilder kommer här. En på mats och hans tandlossning, nu har han bytt ut alla framtänder, utom hugghänderna. Den andra bilden är på mats sovandes med sin älsklingsboll i munnen.

PHU!

Gud vilken vecka det har varit!

Började jobba efter tre veckors ”mammaledighet” med mats. Det var en omställning för både mig och mats att dels åka buss i TVÅ timmar enkel väg till jobbet med buss. Sen sitta i en bil en hel natt och försöka hålla sig vaken.

Mats sköter sig HUR BRA som helst. Han ligger i sin hundbur bak i jobbilen och sover tills jag väcker honom för en promenad och lite bus och sökövningar i mörkret. Han är så duktig. Varje natt åker vi förbi två äldreboenden där vi hälsar på personalen, yrkesmässiga för mig, nöjesmässigt för mats. Mats älskar det, och personalen blir överlyckliga.

Det enda som är lite knepigt är bussresorna, men egentligen borde jag inte gnälla, för mats gör det nästan inte alls. Tror det är mitt problem, inte hans. Jag har svårt att slappna av, men han ligger snällt på golvet på sin filt och gnager på en fylld toarulle eller något annat spännande.

Men nu kommer det action. I söndags så försov vi oss till bussen hem från jobbet, vilket innebar att vi var strandade i svenljunga hela dagen, eftersom jag skulle jobba söndag natt också. Så jag lånade jobbilen(med chefens tillåtelse), och åkte ut i skogen med mats några gånger under dagen bara för att fördriva tiden på ett skönt sätt.

Sista gången vi var ute iskogen, vid sju tiden, då hände det grejer…

När vi hoppar ur bilen, som han för första gången på evigheter gnäller hela vägen i, så ser jag hur det verkligen HÄNGER saliv från hans mun, har aldrig sett så mycket saliv i hela mitt liv, så jag torkar oroligt bort det, men det hjälpte ju självklart inte, vi tog en kort promenad och han hade diarré och började spy.

Jag ringde min syster som kollade upp symptomen och gav mig nummret till sjukvårdsupplysningen för djur. Där pratade jag med en faktiskt otrevlig människa som tillslut bad mig ringa distriktsveterinären i svenljunga. klockan blev 21.10 innan jag kom fram till dem som bad mig ringa på en gång till djursjukhuset i göteborg. När jag väl kom fram till dem sa det att jag var tvungen att komma in på en gång, och när jag sa att..ja oj fan..jag börjar jobba om 10 minuter… så sa de att ja, det kan vara för sent i morgon.

Så ja. Det var bara att ringa chefen med darrande röst och säga att jag var tvungen att åka till akuten med mats, vilket han förstod trots paniken i hans röst. Sen ringde jag min sambo som fick komma i ilfart från göteborg, för att hämta oss, och sen köra i ilfart tillbaka till göteborg och till Blå Stjärnan.

Från klockan sju då han blev sjuk till kl halv elva, då min pojkvän kom, hann mats piggna till ganska mycket, trots att dreglet fortfarande var överdrivet, så var han lugn men lekfull och nyfiken på alla människor som kom fram till honom. Så det var ju ett skönt tecken i alla fall.

När vi kom till Blå Stjärnan var personalen jättesnäll och duktig, och man blev verkligen behandlad på ett bra sätt, både jag och mats.

De bestämde att låta honom vara kvar över natten, för observation och dropp, eftersom han förlorat mycket vätska, och ta blodprov på honom.

Vi kom gemensamt fram till att han hade ätit något olämpligt i skogen, svamp kanske?

När de tog honom från mig, vilket han inte hade något alls i mot till min glädje och förtvivlan.

Min lilla bäbis utan mig. Hur skulle det gå?

Det värsta var den lilla detalien; vi lämnade sjukhuset med koppel och halsband, men ingen hund. Kändes verkligen som han blivit avlivad USCH va hemskt det var.

När vi väl kom hem vid 02 på natten grät jag mig till sömns.

På natten vaknade min sambo av att jag satt upp i sängen och ropade på Mats, att han skulle komma. Så han fick hjälpa mig ner i sängen igen, för att sedan vakna några timmar senare och INTE behöva kuta upp för att ut och rasta min lilla valp..

Hela morgonen gick jag runt ensam i lägenheten i bara morgonrock(första gången på evigheter) och bara kände mig olycklig.

Vid 10 ringde de från sjukhuset och sa att han hade det bra och mådde bra, men att de väntade på ett blodprov innan de ville lämna bort honom, men att jag kunde vara inställd på att få hem honom till eftermiddagen.

Helt fantastiskt.

När vi väl hämtade honom var han överlycklig och vi satt på golvet hos veterinären och gosade jättelänge innan vi åkte hem och var allmänt tacksamma över det lilla livet.

Jag tror faktiskt att jag behövde den lilla pausen från honom, då vi har haft en ganska så intensiv och väldigt krävande tid tillsammans senaste veckan, två veckorna. Nu inser jag verkligen hur fantastisk och vacker han är.

Den här vecka är vi iprincip lediga, jobbar fredag lördag söndag. Så vi tar det mest lugnt. När vi är ute gör vi lite små sökövningar och leker kurragömma, vilket jag tycker är otroligt kul, och mats börjar förstå poängen nu också, vilket gör det ännu roligare.

Måste öva mer på koppelträningen, han har börjat dra på senaste tiden, vilket jag självklart inte uppskattar. Men grejen är att varje gång vi går ute har jag inte TID att vägra gå så fort han drar, det är omöjligt. Men varje gång han har gjort sina ärenden ute och vi ska gå in, brukar jag ta olika vägar och så fort jag ser att han är påväg att börja dra säger jag Här Går Vi, och så svänger jag av och zickzackar mellan bilar, runt lyktstolpar och börjar backa utan anledning. Mats verkar också tycka det är kul, vilket är tur.

I dagarna var det lite roligt, för när vi skulle gå in genom lägenhetsdörren, som han stod förväntansfullt och väntade på skulle öppnas, så bestämde jag, nej, vi går upp en våning. När jag gick upp, stod han vara och stirrade på mig som om jag var helt från vettet. Jag försökte kalla på honom, men han lät sig inte luras. Då gick jag ner till honom, och sen gick jag ner en våning, i källaren i stället, då sprang han och kikade på mig med samma frågande blick. Jag satte mig på trappgolvet och han kutade ner till mig och fick massa beröm. Då gick vi upp, och jag upp en trappa för mycket, och den här gången kom han med vifftande svans. jag blev överlycklig av någon anledning, och vi sprang in och gosade.

(Gud vilka långa inlägg jag skriver..)

Ett problem: mats ÄLSKAR när man ska sätta på sig ett par byxor eller joggingsskor(bara joggingskor av någon anledning). Han bara hänger sig fast och tror att det är världens roligaste leksak. Funderar på att byta om inne i badrummet snart.

Mats är i princip rumsren sen ett tag tillbaka. Så fort han vill ut står han vid dörren och tittar på den. Om jag inte märker det, kommer han och skäller på mig.

Första gångerna han betedde sig så, blev jag bara arg och fattade inte varför han fick ett sådant spel och utan anledning skällde på mig. men när han började kissa för att jag inte brydde mig, så började en klocka ringa i mitt huvud. Är lycklig över att han inte gav upp med sin teknik, utan fortsatte med den trots att jag inte fattade alls först.

Han är fantastisk.

NU kaffe.

Ja.

Det märks att mats blir äldre och mognare i psyket för varje dag. Han är väldigt lugn på något underligt sätt, kan inte förklara vad jag menar riktigt, med tanke på att han är helt tokig och alltid full av energi. Han har på något sätt ett lugn i sig som är otroligt fint.

Just nu springer han runt och leker med en av sina favoriter, den gula apan.

Vi har haft problem med ett nytt knep han har, som ser så otroligt roligt ut. Han hoppar upp på ens ben, och sen kramar om det, så han inte kan ramla i första taget, sen biter han i byxorna så högt upp han når. Har retat gallfeber på både mig och min sambo, men idag bestämde jag att varje gång han gör så, och inte lyssnar på kommandot ”Mats nej”, så åker han in i sin bur och så stänger jag dörren till den tills han lagt sig.

Det galna är att han alltid har HATAT när man stänger burdörren, men nu när jag lyfte in honom där och stängde blev han totallugn, och lade sig och tittade på mig. Blev helt till mig, han har alltid börjat krafsa och gny när man ens närmar sig burdörren nästan.

Så ja. det var ju jättekul.

Övar ganska mycket inkallning på honom när vi är ute, och nästan jämt är han exemplarisk faktiskt, så jag är relativt nöjd.

Vi åkte spårvagn i går också, vilket märks att han börjar vänja sig vid situationen, vilket känns fantastiskt.

Är lite nervös för nästa vecka, då ska jag och mats börja jobba, eller rättare sagt. jag ska börja jobba och han ska följa med. Långt pendlingstid med buss och sen sitta i en bil mest hela natten. Så ja, jag jobbar natt, men på dagen sen då? När jag behöver sova, kommer han kunna sova något då? HHMMM, är en aning orolig för det faktiskt….

Phu. Kommer nog bli en hård vecka….