Ja du..
Mats har varit kass i magen i nästan två veckor, vilket resulterat i otroligt lite träning eftersom han inte behållit så mycket mat över huvudtaget. Vilket är otroligt dumt medtanke på att vi går en Tävlingslydnadskurs så är detta väldigt dumt eftersom vi inte utvecklas de minsta. Känns mycket tråkigt…
Men eftersom han varit pigg i övrigt har veterinärerna bara ordinerat dietmat.
MEN IGÅR släppte det! Efter att han mått ännu sämre i magen och jag ringt veterinärerna igen och bokat en tid, så börjar mats spy, och gissa vad som kommer ut, om inte en strumpa? En otroligt äcklig strumpa med halvsmält hundgodis.
Undra på att hans mage varit askass..! PHU!
Som jag säkert nämnt tidigare så är strumpor det bästa han vet, och nosar reda på dem på mils avstånd känns det ibland som.
Sen igår eftermiddag så har han mått relativt bra i magen, så nu behöver den väl bara hitta sin balans igen, sen är vi back on track!
Mats är knäpp, den saken är klar.

Trots hans mage och vår brist på träning så har vi haft väldigt kul, vi har sprungit runt i lägenheten och lekt kurragömma och kull. Kurragömma är mats favoritlek nr 1. Och min med, jag skrattar mig till tårar, och mats vifftar nästan svansen av sig. Det dumma är bara att lägenheten har ett otrolig begränsat antal gömmställen, men mats blir lika lycklig att hitta mig även om jag gömmer mig bakom soffan för femte gången i rad, så jag får väl uppskatta det.
Jag och Anders letar ständigt efter större lägenheter, med bättre läge än vi bor nu. Men det går relativt segt eftersom vi just nu prioriterar att köpa en ny bil, än en ny lägenhet, vilket innebär att vi vill ha en hyresrätt. Och det är inte det lättaste i centrala göteborg.

I söndags var tanken att vi skulle börja i Mölndals Hundsällskap, där man varje söndag tar en skogspromenad med sina hundar, samt lekstund. Men eftersom mats mådde askasst då, för att sedan hulka upp en strumpa, så avstod vi. Men ser otroligt mycket fram emot nästa söndag.
Jag saknar att inte ha någon i min närhet som vare sig har hund, eller har något som helst intresse för hundar. Många av mina vänner är till och med rädda för hundar, så det är väldigt tråkigt….

I torsdags fyllde mats sex månader, vilket vi firade med massor av kurragömma och kull(mats är ganska dålig på kull, eftersom när jag jagar honom, så springer han alltid upp i soffan och väntar på att jag ska ta honom, men lika kul ändå.)

I lördags var det kanonväder så hela famljen i form av mig anders och mats, begav oss ut i en av mina favoritskogar där vi sprang runt, och eftersom mats äntligen börjat intressera sig för pinnar, så kastade vi sådana åt honom. Där vi var är det så fantastisk miljö, med otroliga slänter, nedfallna träd och stora stenblock. Vilket gjorde det till ett perfekt ställe för kurragömma och allmänt hopp och spring. Han har börjat bli duktig på att klättra upp på stora stenar och ta sig över höga hinder utan en tanke.
Det resulterade i ett helt galet stunt hopp som han utförde till min och anders förskräckelse. Anders sprang runt bland en gammal ruin av en ladugård med mats, och när de var uppe på en ansats och sprang runt fick mats för sig att kasta sig ut för den, vilket var på en höjd på…nästan två meter, i full fart, och rullade runt, men utan några tecken på att ha ont eller ens lite nedstämd av det rejäla fallet. Han är tokig. Verkligen.

Nästa vecka, den 23;e åker vi upp till min familj i dalarna en snabbis, åker hem igen på söndagen den 27e. Tror det kan bli kul, även om det kommer bli en otrolig hysteri hos syskonbarnen som det alltid blir runt julafton. Får se till att ta långa promenader för både min mats och anders skull. Ingen av oss är van vid sån kalabalik riktigt. Jag hoppas verkligen att det kommer finnas snö så mats äntligen kan få introduceras för det. snöbollar, snöhögar…IS.
Vi får väl se.

Jag har föresten börjat jobba, som butikskontrollant, på ca 50%, vilket passar hundägandet bra. jobbar mellan 3 och 6 timmar när jag jobbar, och om jag jobbar sex timmar så ser anders till att komma hem och ta mats på en långpromenad.
Så det jobb jag har nu känns som det optimala jobbet just nu med tanke på vår situation, så jag är glad över det.

Phu.
Ligger deckad i soffan i detta nu. Med Mats liggandes skavföttes. Otroligt mysigt.
Jag är världens tråkigaste matte just nu känner jag. Våra promenader är minimala eftersom att ens gå ut i hallen är en stor ansträngning för mig nu.
Men Mats verkar acceptera det.

På tisdag ska vi börja en kurs i tävlingslydnad. Är lite orolig att vi tagit oss lite vatten över huvudet, men det blir nog bra. Instruktören och jag hade ett samtal kring det och hon sa att Mats skulle nog klara sig.

Vår träning senaste veckan har varit lika med noll nästan. Jag har varit på väktarutbildning hela veckan. Och sen fredagen har jag legat stormförkyld. Tycker synd om honom…

Phu… Måste sova lite till nu…

Mats väger TJUGO KILO för tusan. jag hade höftat på kanske 16-17.
Har slutat bära honom nu i princip. De få gånger vi åker bil hoppar han glatt in i buren själv, som tur är. Han gillar att hoppa. Vi brukar hoppa upp på bänkar och murar på våra promenader, för att vi båda ska uppskatta dem mer. Han är duktig.
Och idag har jag lyckas samla in TVÅ tänder, som pluppade ut när vi hade lite dragkamp, såg väldigt roligt ut.

Något annat som såg riktigt kul ut var igår när vi gick en promenad i kvarteret. Hade med en tennisboll åt honom som vi kastade lite, och som han sedan fick bära på resterande promenad.
På vägen låg det ett oätet äpple som han bara blev TVUNGEN att också ha i munnen, samtidigt! Han kämpade och kämade med att få tennisbollen längre in, eller på annat vis i munnen, så han skulle kunna få plats med äpplet som var minst lika stort! Till slut fick jag kasta mig på knä och fiska upp tennisbollen längst in i käften på honom, och han fick ta äpplet i munnen.
Det verkar vara något visst med äpplen, han tuggar inte på dem, utan bara har dem varsamt i munnen.
Vid ett av äldreboendena som vi ronderade hittade han en gång ett fallet äpple, som han hade kvar på backen där i fem dagar innan det var försvunnet till hans förtvivlan. Han älskade den ronden.

Det var allt för ikväll, nu dags att sova.

I helgen var jag, anders och mats i Dalarna hos min familj.
Innan vi åkte var jag otroligt nervös över hur det skulle gå med mats egentligen.

Eftersom vi skulle sova hos min syster så skulle mats utsättas för både en liten tjej på ett och ett halvt år, och en pojke på sex år. Hmmmm… jag var otroligt rädd.

MEN
När vi väl var i där, så var det i princip ingen som helst fara..!
Barnen är vana vid hundar som inte är så roliga att gosa med, så de var inte allt för på, även om de självklart ville klappa och kasta leksaker till honom.
Mats var hur duktig som helst, och lyssnade på mig hela tiden. Så om det gick överstyr, eller att han var på väg någonstans som inte var lämpligt, så kom han när jag bad honom.
Det som var ännu bättre var att han fann sig i att gå ner till sovrummet och lägga sig på sin säng och vila eller tugga på sina leksaker(eller min svågers strumpor som han otroligt nog hittade överallt). Så direkt det blev för stökigt så följde mats utan minsta problem med ner till sin säng. Där gjorde han inte ett knyst ifrån sig. Så otroligt underbart.

Vi passade på att vara mycket i skogen där han fick utforska stora områden,(dock aldrig mer än 10-20 meter bort) och direkt man ropade så kom han som ett skott. Så otroligt tacksam att vara i skogen med.
Jag och anders passade på att plocka med oss lite trattkantareller, under tiden mats hade fullt upp att hålla koll på oss och sin boll.

Förutom två små barn i hemmet, så fanns även min gamla gamla lilla skrutthund som väger två kilo. Rambo. Jag var HELT inställd på att han skulle vara jättejobbig och grinig mot mats, men knappast. Visst han var liten och rädd, men otroligt nyfiken och verkade väldigt glad över att en yngling kommit till huset. Mats och Rambo busade lite då och då, men eftersom rambo var så liten och rädd, så blev det inte så mycket mer än spring och rambo gömde sig under en soffa eller något i den stilen.

Så jag är otroligt stolt över mats på den resan, han var inte till det minsta besvär, utan bara en guldkant i tillvaron.

Oj oj.

Var väldigt länge sen nu.

Jobbat mer än vad jag klarar av, vilket har påverkat alla i familjen. Men NU har jag tagit ett snack med chefen och ska gå ner i lite färre pass faktiskt. känns otroligt skönt!

Just nu ligger mats och gosar med sin stora retrivermjukishund.

Har precis övat på att han ska lägga leksaker jag kastar åt honom i handen. Det går framåt, för det mesta lägger han dem ca en meter ifrån mig för att sedan putta dem fram till mig

I och med att jag har jobbat skiten ur mig måste jag erkänna att träning med mats har varit felprioriterat och skett under dåliga förhållanden. Förlåt mats.

Vi håller på för fullt med koppelträning, vilket också går framåt, även om jag begär mycket mer innan jag är nöjd.

Igår blev jag så stolt över honom. När vi skulle åka spårvagn, så står vi redo där vagnens sista dörr ska komma, mats fint sittandes, jag i ett vackert stå. När dörrarna öppnas väntar vi tills alla gått av, sen flyger mats upp för den branta trappan(ibland klumpigt snubblandes). Denna gång var det en otroligt arg terrier som skällde för kung och fosterland när vi gjorde entré. Men mats, han tittade lite kort, för att sedan tillsammans med mig hitta den bästa platsen att sitta på. Detta gällde även när vi skulle av, vilket resulterade att mats satt fint och väntade på att vagnen skulle stanna och öppna dörrarna, medan en hysterisk terrier försökte få hans uppmärksamhet.

BRAAAA mats!

På måndag är sista valpkurstillfället.

Då blir det tävling och cirkuskonstuppvisning. Mats ska ”gå runt mig”. Vilket går relativt bra, lite mer engagemang skulle jag vilja eftersträva, men ja.

Nästa helg ska vi upp till min famlij i dalarna på dop av min systerdotter.

Är lite uppspelt över hur det kommer gå med mats och alls som finns där. en ett och en halvårig tjej, en sexåring, två små hundar á la 2-4 kilo. (mats väger 14kg)

Är nog nervös. Mats kan ju verkligen bli ett rejält YRVÄDER som blir helt okontrollerbar… hm…ska bli…mycket intressant….

Phu, va utmattad jag är.

Två bilder kommer här. En på mats och hans tandlossning, nu har han bytt ut alla framtänder, utom hugghänderna. Den andra bilden är på mats sovandes med sin älsklingsboll i munnen.

Oj oj. det var längesen jag skrev nu. Jag skyller det helt och hållet på att jag har haft en otroligt jobbig öroninflammation som påverkat hela min vardag den senaste veckan. Usch säger jag bara.

Det har även påverkat min träning med mats tyvärr. Har haft riktigt dåligt samvete över att jag inte orkat med så mycket överhuvudtaget.

Men nu är jag på bättringsvägen, dock inte hundra, men jag märker att de är mot sitt slut.

Mats bara växer och växer, så det knakar verkligen. Hans päls börjar bli mörkare och hans käkar är starkare.

I dagarna lärde han sig hoppa rakt upp. vilket retar gallfeber på mig. Han älskar det, vilket jag accepterar, men han behöver väl inte bita tag i något i luften för det…?! Phu. Han har slutit hål på ett par av mina byxor i ett av sina berömda hopp, bara ett par än så länge.

Är så svårt att få honom att sluta. Har läst lite på internet vad folk har för tips på bitande valpar. Ignorans är det mest förekommande, men att ignorera en hund som hoppar och hänger sig fast i ens byxben är svårt. Känns inte som att det egentligen hjälper alls.

Nåväl, ska nog komma på en bra lösning snart.

Vecka som kommer nu är den sista lediga veckan, veckan med stort V. Nu måste jag ta tag i träningen på allvar. Från och med nästa måndag ska vi åka buss till jobbet varje dag. Är lite nervös.

Introducerade spårvagnen för honom tidigare i veckan, inga problem alls, men vet inte. åkte så pass kort, så han kanske inte han reagera. Åkte en station x2. Men som när spårvagnen kom visade han ingen gnutta rädsla, så det var ju ett gott tecken. På vagnen sökte han kontakt med mig, men inte på något jobbigt sätt alls.

I morgon tror jag att jag ska öva med honom att sitta i hundburen i bilen. Det är ingenting som han uppskattar det minsta. Buren hemma är han i jättemycket, men så fort man stänger dörren får han mindre panik. Hm.

På onsdag ska jag till gamlestan för ett kuratorsamtal, och då ska/måste mats följa med, vilket är okej, har frågat. Så då blir det 25 minuters spårvagnstripp, plus 50 minuters träff hos kuratorn. Är lite nervös över hur det kommer gå med honom. Phu.

Han har fått en liten schauzerkompis som är nästan jämngammal, någon vecka äldre. Mats är väldigt tillbakadragen, men visar ändå ett svagt intresse för att ta kontakt. vill nog mest leka, men schnauzern är jämt i strikt koppel, så det är svårt. Ägarna till den hunden är jättefina, så det är alltid lika kul när vi stöter på varandra på gårdsplanen.

Nåväl. Dags att sova, går upp 0420 varje morgon nu för att gå ut med mats, sen gå och lägga sig igen någon timme. si så där halv sju.

Tror brist på sömn har gjort min öroninflammation så ihärdig också. Har knappt vilat alls. Ca 4-5 timmars sömn per dygn är ingen bra medicin om man är sjuk.

Hur som.

Godnatt.

Fan. Nu har han kissat inne. Så länge varade det. Fattar inte hur jag kunde begå det misstaget. Är så arg på mig själv. Jag och mats höll på att busa, sen reste jag mig upp för att fixa en sak. samtidigt ska anders iväg och handla, så han börjar sätta på sig skor och jacka och står och pratar i dörren med mig. sen går han. och då tittar mats på mig, men jag förstår inte varför. Sen kissar han. Klart det. Han förknippar väl att ta på skor och stå i dörren som en kissritual.

Fan. Är så irriterad på mig själv.

Nåväl.

Nu sover han. Skönt att få lite tid att kontemplera.

Oj oj. Igår åkte vi till Kalmar för att hämta lille Mats.

Innan vi åkte sprang vi runt och säkrade lägenheten så gott vi kunde från sladdar och olika frestelser. Och vi lyckades bra tycker jag faktiskt.

När vi kom till kenneln fick vi ett varmt välkomnande av både hundar och kennelägare och vi satte oss ner och fixade med alla papper och småpratade lite. Sen var det dags.

Jag fick äran att bära honom till bilen och Emma, ena kennelägaren, blev lite sorgsen och kramade om både mig och mats i samma kram, sen in i bilen och köra.

De första tio femton minuterna var han orolig och gnydde, men tillslut lugnade han ner sig och tillslut somnade han i min famn medan Anders körde tillbaka mot Göteborg.

Resan gick väldigt smidigt, vi stannade efter halva vägen och lät mats springa av sig lite och kissa, kopplet brydde han sig knappt om alls.

Väl inne i bilen igen somnade han nästan som en stock och sov i princip hela vägen hem.

När vi kom hem blev han lite småorolig och gnydde och lämnade inte ens fötter med mer än en halvmeter, vilket innebar mycket springande fram och tillbaka eftersom vi var vrålhungriga och började laga mat direkt vi kom hem. När vi väl satt oss för att äta kunde han själv somna under matbordet och sov tills det att vi hade ätit klart.

Jag gav honom lite mat och gick sedan ut med honom i lugn och ro för att lukta på området.

Han känns så trygg och avslappnad hela tiden. Är så otroligt fascinerad över hans lugn och att han bara finner sig i att vara här.

När vi skulle sova satte vi upp ett nät runt hans bädd och vår säng, så han inte hade för stort spelrum på natten. Det gick jättebra, han somnade innan vi hunnit lägga oss tillrätta och sov näst intill hela natten.

Jag vaknade några gånger av att jag hörde honom tassa runt lite vis sängen, men då bara för att hämta någon leksak att gnaga lite på, och sedan somna om.

Först vid kl 06, beslutade jag att det var dags att gå upp och ut, så jag klädde på mig till en gnyende hunds förtvivlan och lyfte upp honom ut.

Sen gick vi in, busade lite med en leksak och så fick han sin mat. Därefter kröp vi ner i sängen igen, han i sin bädd, och jag i min bredvid anders.

En och en halv timme senare vaknade vi och tog en till promenad.

Han är så duktig på att komma när man kallar på honom, och han får massor med beröm och så busar vi lite.

Det dumma är att han har börjat fatta tycke för mina skosnören som rör sig så roligt när vi promenerar, men han är lätt att distrahera, så det är ganska lättlöst än så länge.

När han ser människor vill han kuta rakt emot dem, men samma sak där, han är lätt att distrahera att komma åt mitt håll istället, vilket han är jättebra på.

När vi varit ute ska jag ta för vana att alltid torka av honom, och det går över förväntan, för direkt vi kommer in, står han still vid dörren, vet inte varför faktiskt, men då sätter jag mig på huk med en handduk och gosar med honom och myspratar, sen busar vi lite när han är torr för att sedan försöka varva ner.

Idag efter att jag själv ätit frukost satte jag igång att introducera klickern för honom.

Måste erkänna att jag måste få lite mer speed på det hela. Ger honom små korvbitar, och även om han blir tokuppspelt och verkar tycka att det är en jätterolig lek, så känns det inte som att jag lyckas med budskapet, klick=belöning. Men det kommer.

När han har vaknat och vi varit ute ska jag göra ett till försök.

Det märks verkligen att man bara kan göra korta korta stunder innan han tappar fokus eller blir jättetrött.

Och han han föresten inte kissat inne en enda gång, är så stolt över honom!

Nu ska jag gå och dricka lite kaffe!